[dropcap_2]Det[/dropcap_2]är inte bara barn som faller offer för min kamera. För ett par veckor sedan fotograferade jag promotionbilder åt en PoleDance studio här i stan. För er som inte vet, är PoleDance något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och något jag tränat regelbundet de senaste två åren. Det bygger upp en sån härlig styrka, vighet och vilja att förbättras att jag rekommenderar alla att testa. Det är tokroligt och jag, som när jag började var vig som ett kylskåp och hade armstyrka som var så gott som ickeexisterande, kan idag göra rörelser och snurrar jag innan trodde var omöjligt. I torsdags hängde jag upp och ner och släppte händerna, jag satt alltså bara fast i knävecket, det ni! Jag älskar att utmana mig själv, att jobba mot omöjliga mål. Inte bara inom poledance utan även inom foto. Att testa nya saker, att experimentera och att välja ut godbitarna och kombinera dem till något alldeles eget.
[dropcap_1]Men[/dropcap_1]åter till bilderna. Uppgiften var att ta snygga bilder i dansstudion (med världens sämsta ljus, något jag hade tänkt visa upp i ett senare inlägg) på instruktörerna, på några avancerade positioner och på en undervisningsgrupp, av vilka ni ser ett litet urval här under. I tre underbara timmar höll vi på och om jag sett upp till instruktörerna innan är det inget mot vad jag gör nu. De går upp och gör extremt tunga och komplicerade positioner, och ler. Helt avslappnat som om att inget har hänt. Det är starkt!
