Helena x5

[dropcap_2]Ni[/dropcap_2] har ju sett mina bilder och läst lite här på bloggen. Men vem är egentligen jag? Det där med att visa personlighet i bloggen är inte alltid lätt, men det är så viktigt för mig. Jag vill ju att ni ska se, känna och förstå vem som sitter här på andra sidan skärmen. Jag vill att ni ska få följa med i mina drömmar, i min vardag som fotograf och i mina tankar om det som sker runt omkring mig. Så jag tänkte börja med fem saker jag inte tror ni visste om mig.

Datanörden Helena

Ända sen jag var liten har jag varit en riktig liten nörd. Jag spelar både PC och tv-spel och min vänskapskrets är till stor del data- och it-personer. Förutom spelandet kodar jag hemsidor och har stor koll på hur den typen av teknik fungerar. Från att jag var ungefär 12 år gammal var det jag som fixade med all teknik hemma, oavsett om det skulle lagas en dator eller om klockan på micron skulle ställas om, hihi.

I Helenas lurar

När jag redigerar bilder lyssnar jag alltid på musik. Musiken sätter på något sätt tonen för hur bilderna ska bli. För att alla bilder från en fotosession ska få samma ton och känsla ser jag till att lyssna på samma playlist genom hela redigeringen. Jag blir med andra ord väldigt påverkad av musik. Oftast får bilderna på små sötnosar lugna smöriga kärlekssånger medan de event- och företagsgig jag fotar ofta får något betydligt hårdare som hardstyle.

Helenas Rötter

Ni som såg videobloggen har ju reagerat för detta en del. Min väldigt trasiga dialekt, haha. Den har sitt ursprung i Lund där man generellt pratar mindre/renare skånska än i övriga Skåne då Lund i och med universitetet är så uppblandat med andra dialekter. Jag kände mig rätt okej med min Skånska och tyckte till och med att det kanske kunde va fint ibland. Sen flyttade jag till Växjö för att plugga och fick den där (förlåt alla Växjö-bor) gräsliga Växjödialekten utan R och med omskrivningar av ord som cykelen och nyckelen. När jag var klar med min utbildning flyttade jag till Stockholm och påbörjade processen ”rensa dialekt”. Nu är det inte mycket Skåne eller Växjö kvar när jag pratar, utom enstaka gånger då jag precis varit nere och hälsat på min familj, då brer jag nästan på värre än när jag faktiskt bodde där, haha.

På Helenas TV

Jag är så otroligt svag för romantiska feel good komedier. Jag har nog nästan sett alla som finns, hihi. Ibland, bara ibland, så smyger det dock sig in riktiga Sci-Fi rullar. Inga StarWars eller så men gärna i stil med The Host, Minority Report och liknande. Böckerna som bor i bokhylla är nästan uteslutande Sci-Fi/Fantasy, men alltid med en kärlekstvist. Man måste ju har kärlek i sitt liv!

Helena bakom kameran

Min allra första kamera var en liten knallröd analog kompaktkamera från Kodak. Jag fick den i födelsedagspresent när jag fyllde tio år, och efter födelsedagen följde evigt tjat om fler filmrullar. Allt skulle fotograferas och ett av favoritmotiven måste har varit mina två marsvin Ninni och Iza. Jag är så tacksam för att jag föddes när jag föddes (låter klyschigt kanske men det är sant) och att jag fick ha min naturliga start i analoga kameror och sedan växa med de digitala kamerornas framfart. Just det analoga och fotokursen jag tog i det på gymnasiet ökar förståelsen för film och mörkerrumsarbete och ”varför det blir som det blir” när man trycker på avtryckaren.

Hoppas ni känner att ni kanske fick med nått litet nytt om vem jag är. Ha en underbar tisdag mina vänner!