Lilla söta, glada Julia. Så fort vi satte ner henne på marken började hon tugga i sig av det som fanns omkring henne, löv, pinnar, gräs, allt som fanns inom räckhåll. När vi väl fick henne att fokusera på något annat än vad hon stoppade i munnen fyrade hon av leende efter leende. Två tokiga tjejer (jag och hennes fina mamma Madde) som gjorde klick- och pruttljud och viftade med leksaker för allt vad vi var värda för att vända uppmärksamheten från buffén av pinnar och löv. Tillslut fick vi med de där tokigt fina blåa ögonen och det sprudlande glada leendet. Och visst är hon charmig?
Underbart fina bilder på en ljuvlig unge!
Tack! Visst är hon söt?
Vilka ljuvliga bilder! Du är fantastiskt duktig och sedan gör det väl visst till med fina objekt
Tack <3 Ja när modellen smäller av sådana där leenden då smälter även jag som en liten smörklick i solen :)
Jättefint !
Tack